Visst är de söta – de sommarhimmelsblå pärlhyacinterna! De här vårlökarna överraskade och gladde min rara granne med för ett tag sedan. Nu är de utblommade och på väg ut i trädgården – så får vi hoppas de kommer igen till nästa år!
Mönjelilja (Clivia miniata)
Det här exemplaret av Clivia fick min man på 1990-talet och sedan dess har den troget blommat varje vinter, just i februari. I år var den extra tidig och skänkte oss blomsterglädje redan i januari.
Det börjar bli trångt i krukan, men även de nyaste skotten har trivts och generöst bidragit med stänglar och välformade liljeblommor. När blomningen är över ska jag nog ta och beskära rötterna och försiktigt bryta loss några av de yngre plantorna och låta dem få egna krukor.
Vi njuter och förvånas över dessa plantor som så troget återkommer med nya välformade mönjeröda liljeknippen varje år – och ändå får de i stort sett bara vatten i utbyte av oss. Fast lite näring på sommarhalvåret kan de hoppas på och kanske en omplantering varje år. Och placeringen i österfönstret gillar de visst.
Vi har fler Clivior i huset, en hel krukrad i ett västerfönster. Men se dessa exemplar är lite mer återhållsamma med blomningen! Eftersom moderplantan är gammal och kommer från min svärmors välhållna krukväxtsamling, och för att de ändå är fina som gröna växter, tycker jag det är viktigt att de får fortsätta som syregivare i vårt hem. Med eller utan blommor.
När jag tittar lite närmare ser jag att i en av de vita krukorna döljer sig en blyg liten mönjelilja. Den ska jag försöka locka upp från sin undanskymda plats bland bladrosetterna. Sådant är väl vardagsglädje – att få följa en blomning på fönsterbrädan medan vintern pågår därute!
Pelargoniorna är ju åter så populära och det talas om att andra s.k tantblommor också är på väg mot en renässans – kanske våras det för cliviorna inte bara i våra fönster utan även i största allmänhet?
Välkomna – ni som är inne o hälsar på – att lämna en kommentar. Det blir jag allltid glad för. Kanske har ni någon krukväxt som också är en släktklenod? Eller är det någon bland bloggläsarna som är clivia-älskare/expert?
En trädgårdstraktor är alltid bra att ha. Skogsmannens röda lyfte geschwint stenen som ska vara fundament till soluret, från kärran över häcken och ner i det väl förberedda och utgrävda hålet.
Cementblandning
Hålla på plats.
Försiktigt gräva undan grässvålen som kom väl till pass på annan plats i trädgården.
På med goaste matjord blandad med egen lövkompost. Kratta o sluta till rundeln med gårdssten från NP Nilsson.
Rosorna blev vi rekommmenderade vid ett besök på rosenälskande plantbutiken på Fredriksdal i Helsingborg (http://www.floralinnea.se/). Vi hade tänkt oss Fairy, dessa rosa små rikblommande älsklingar, men fick lära oss att rossläktet utvecklas och att de här tyska rosorna är strået vassare.
Sällan har väl rosor blivit så påhejade som dessa. Varje dag följde vi de små knopparnas utveckling, när skulle de slå ut och hur skulle deras färg o form bli?
De visade sig bli mer rödcerise än rosa, och inte så dubbla som Fairy. Men rikblommande och friska och vi tog dem snabbt till vårt hjärta.
Vi planterade dem inte förrän i slutet av juli, men tacksamt växte de till sig på de få kvarvarande sommarveckor de hade på sig.
När septembers frostnätter kom fick de skyddande nattkappa på sig.
För att på dagarna fortsätta glädja oss med sin blomning.
Och här är vi nu – med februarisnö på sovande rosenplantor och lavendelbuskar. Varje morgon när rullgardinen åker upp tittar jag ut genom balkongdörren och blir glad av vår nya rosenrabatt. Och nyfiken på hur det blir till sommaren. När tror ni dessa raringar börjar blomma?
Och soluret var blev det av i sammanhanget, undrar ni kanske? Jo det kommer upp på sitt stenfundament till sommaren, det ska bara konstrueras ett fäste först.
Ett Solur!
Det tyckte vi skulle kunna passa i trädgården till vårt 20-talshus. Vi hade börjat kolla på Blocket och också tagit reda på att det fortfarande finns sådana ur i nyproduktion, men hade väl egentligen tänkt sätta detta projekt på listan med rubriken ”Sen en gång”.
Så var jag i Knäred, på Tulipas Blomsterverkstad (ni kanske redan följer Mariettes blogg http://liljorochtulpaner.blogspot.com?) och se! Där stod ett nyinkommet solur som om det väntade på just mig. Svart som vi ville ha det, och i fint skick blev det en mycket uppskattad överraskningspresent till mannen. Som började projektera på den där redan påtänkta runda rabatten på gräsmattan framför huset. Vi gjorde olika markeringar av rundlar för att se så att vi fick optimal placering i förhållande till hus och till den närliggande bokhäckens form. Förarbetet innebar både djupgrävning och gjutning, skottkärrelass och traktorlass. Fler bilder på det kommer i nästa inlägg.
Här skiner februarisolen på vita snön och jag hoppas ni som läser det här också har en härlig fredag! Hälsar EvaB
En vintereftermiddag hos oss.
Precis när solen ska gå ner bakom träden på andra sidan vägen och på andra sidan bäcken bortom grannens åker.
Jag kikar till växterna som sticker upp under det stilla snötäcket. Som här i förra sommarens nytillskott i trädgården, det runda landet med vintervilande rosa rosor och blå lavendel. Det ska också bjuda på vårens lökväxter; pärlhyacinter, krokus och vanliga hyacinter, men jag kunde inte riktigt bestämma mig för hur de skulle placeras och så blev det för sent att plantera. Vad tror ni – går det att stoppa ner lökarna (omplacering från annan numera nedlagd rabatt) tidig vår i stället?
I ett kommande inlägg ska jag visa hur det såg ut när rabatten anlades. Och stenen… Vad tror ni den ska vara till? Antar att ni lätt kan gissa, annars kommer svaret och någon bild framöver.
Visst är det väl härligt med tulpaner!
Och visst är Villaliv en bra tidning!
Många tulpanhälsningar från EvaB
En värmande vintersyssla är att koka saft. Att plocka upp påse efter påse ur frysen och hälla ner de frusna bären i stora rostfria grytan. Att kasta en blick ut på det kalla vintervädret, tänka på att om bara ett par månader (nåja en fyra, fem…) kommer vinbärsbuskarna åter att digna av saftiga röda bär. Till oss och fåglarna att plocka. Snart fylls köket av varm väldoft med hälsning från sommaren. Och flaskorna av lagom söt saft att njuta av i olika sammanhang. Att bjuda barnbarn på, att värma upp till förkylda halsar, koka kräm eller unna sig som sommarsmakande vitamindryck när törsten faller på.
Brukar ni också koka favoritsaft?
Ha det så bra i vinterkyla och köksvärme!
Hälsar EvaB
Hej i Advent!
I dag är det Julstjärnans Dag. Hur man nu firar den? Jag har tittat till mina julstjärnor, plockat bort lite visset och vattnat, hoppas de känner sig firade. Vårt söderfönster har en hel rad med den vita varianten som jag valde ut i det här blomsterhavet.
Lagom till advent åkte jag till odlarna på Tönnersjö trädgård utanför Halmstad för att välja ut de största exemplaren och för att njuta av hela det tvåfärgade julststjärnehavet. Det tillhör mina viktiga säsongstraditioner och det känns att juletiden börjar när jag kommer hem med de välväxta blommor som ska pryda vårt julfirande. Hoppas nu att de kommer att trivas säsongen ut…
Den speciella växthusbelysningen gör att bilderna inte visar de rätta färgnyanserna, men den röda färgen är också fin i verkligheten. Dekorativt djupröd.
Hur firar ni Julstjärnans dag? Med sedvanliga julförberedelser och Lussekattsbak kanske?
Den här blommiga koppen (från Royal Copenhagen) vore fin till adventskaffet. Särskilt om det blir så stämningsfull utsikt från bordet som i dag - med novembervacker rimfrost.
Har ni kanske kaffekoppar eller annat porslin som bara plockas fram och används till jul?
Må så gott hälsar EvaB
I dessa pumpatider…
Den här godingen ligger och gonar till sig i köksfarstuns österfönster. Det är en vintersquash och sådana ska man kunna förvara i rumstemperatur i flera månader har jag fått mig berättat.
Jag hade två plantor i grönsakslandet. Den ena gav upp rätt snart efter planteringen, den andra växte och frodades med långa revor som jag ledde upp på gräset så att squashen skulle ligga mjukt och gott. Den där enda squashen. För de flesta av de vackra blommorna utvecklades aldrig till frukter. För sent förstod jag att jag hade behövt hjälpa naturen på traven med pollineringen. Det ska jag tänka på nästa år, om det även då är ont om tjänstgörande pollineringsflygfän.
Här är det fuktig septembermorgon och ännu växer frukten sig stor och matig.
Men nu är det november och squashen har i veckor fröjdat oss som höstlig dekoration i fönsterkarmen.
Vintersquash skivar man och äter stekt eller gratinerad. Kanske det är någon som vill dela med sig av ett läckert recept? Det är gott med wokade squahsskivor tycker jag, men kanske jag försöker mig på att prova något nytt, vi får väl se!
